Blogg

Blogg

España

TriathlonPosted by Johan Sarwe Mon, September 03, 2012 22:34:44

Återigen sitter jag på planet, men denna gången i motsatt riktning. Dagarna i Spanien har varit riktigt bra. Fint väder, trevlig sällskap och framförallt en fantastisk tävling. Vilken skillnad det är mot att tävla i Sverige. På startlinjen var vi 79 juniorkillar, större startfält än på något kortdistans-SM. Hur jämna alla är märks redan runt första bojen på simningen. Där är det en blandning mellan vattenbrottning, simning och hederligt slagsmål. Man både ger och tar emot smällar, klättrar på andras ryggar och blir själv nertryckt, och självklart försöker man låta armarna snurra så snabbt som möjligt. Jag fick en gång tipset: ”Sluta aldrig veva”. Jag var bra med upp ur vattnet och efter en felfri förstaväxling var jag snabbt med i en stor klunga som gick in tillsammans mot andra växlingen som var smått kaotisk. Ändå måste jag säga att den gick min väg, dels för att jag var en av de första av cykeln och dels på grund av mitt låga startnummer. Saken var den att vi gick in och ut i samma ände av växlingsområdet. Med nummer 18 hade jag varken lång väg in eller ut. Redan under första löpsteget kände jag att löpningen inte skulle vara på topp. Hela höften kändes stel och jag fick varken upp någon frekvens eller bra studs i steget. Efter en plågsam löpning kom jag i mål som 35a av 79, men bara knappt en minut efter segraren... ganska tuff konkurrens som sagt. Jag är nöjd med loppet som helhet men väntar fortfarande på loppet där allt stämmer, något jag inte upplevt under denna säsongen. Det känns som löpningen är den sista pusselbiten och med den på plats kan det bli hur bra som helst!


/JS